Jag tror att ett barn som bärs har möjlighet att bli ett mycket tryggt och lugnt barn, med fin balans och motorik. Det är ett barn som har kunnat uppleva mängder av verbal och social kommunikation på riktigt nära håll och som ständigt har deltagit utan att för den delen ha stått i centrum. Det är ett barn som varken har behövt skrika för att göra sig hörd eller har behövt känna sig övergiven och utelämnad.
Bära sitt barn gör man ju ändå i en mängd situationer. Men med tre jakthundar i flexikoppel på en gång - en konstart i sig - önskar man sig redan en hand till, minst, och med ett barn också så MÅSTE man ha händer över. Och jag som ofta inga händer alls har - jag gillar att bära.